Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

120


Fins ej vatten, som kan stilla denna trånad, som ej släcks,
Fins ej dryck, som evigt lugnar denna törst, som återväcks?
O, jag vet, hos Dig allena källan är till evigt lif,
Mästare vid Sikars höjder, af din rena våg oss gif!

Djupt ur dolda andeverldens innandömen fram den går,
Denna rena visdomsåder. Verlden ej dess kraft förstår,
Men ett barnsligt eller krossadt hjerta finner der sin frid,
Finner der den dryck, som ensam släcker törst till evig tid.

Lodrätt faller solens stråle, luften mättad är af qvalm,
Men jag vet en vänlig källa, skuggad af en ensam palm:
Mellan Ebal och Garizim är en ort, som är mig kär,
Och den Mästare vi älska sitter än vid brunnen der.