Den här sidan har korrekturlästs
Barnen.
Förakten ej de små! — Han lade
På dem, välsignande, sin hand,
Hau stälde fram ett barn och sade:
Den främste i min Faders land,
Den ypperste, som fins derinne,
Är den, som eger barnasinne.
För dem i fjerran ligger verlden,
Men himlen närbelägen än:
De ha så föga sett på färden,
Att de ej hunnit glömma den,
Och barnaläppars ljufva löjen
Blott spegla Edens ljusa nöjen.
