Den här sidan har korrekturlästs
136
I deras sammanknäppta händer
Har himlen lagt en väldig magt,
Till deras läger himlen sänder
En underbar, en vingad vakt,
Och barnets blida öga spårar
Långt mer än vårt af himlens vårar.
Vår blick, som spejar kring förveten,
Är ofta nog på glädje tom,
Hos dem har omedvetenheten
En skär, en inre rikedom,
Hvars skatt vi söka och ej finna,
Men böra, klarnad, återvinna.
På dessa liljors blad och stänglar
Än morgondaggens droppar le,
Och ständigt, ständigt barnens englar
I himlen Fadrens anlet se,
Då våra måste ned från ljuset
Att rädda, rädda oss ur gruset.
