4
Glöm ej den visdomsskatt åldrige Plato ger oss,
Hör Diotimas röst tolka en himmelsk Eros!
Aldrig det sanna bar fagrare skrud än der,
Der är det visa skönt, tanken en bruddrägt bär.
Glöm dock ej heller, barn, boken för böcker alla!
Djupt ur förborgadt haf alla dess flöden svalla.
Luta, Johannes lik, pannan vid Mästarns bröst:
Der har ditt djupsta qval slutligt sin djupsta tröst.
Detta är verklighet, icke blott flydda minnen!
Vet, ett Bethanien fins än för Mariasinnen!
Hög på Tiberias’ sjö näpser han vågen än,
Än i en ödemark mättar han vandringsmän.
Barn, när kring jordens drag qvällen sin slöja väfver,
Guds majestät i skyn strålar med stjernbokstäfver.
Barn, när kring menskans själ sorgen sin slöja slår,
Ljus med sin stjerneskrift boken för böcker står.
