Den här sidan har korrekturlästs
Sorg.
Dav. 102 psalm.
Slaget, som de slagna gräsen,
Är af bitter sorg mitt väsen,
Och det bröd jag glömmer tära,
Som mig gafs att kroppen nära.
Jag är djupt omhvärfd af töcknen,
Är en pelikan i öknen,
Är en uggla på ruiner
Der i natten stormen hviner.
Glädjen, att jag fins, förgäter,
Aska är den spis jag äter,
Jämmer hvarje suck jag andas
Och min dryck med tårar blandas.
