Den här sidan har korrekturlästs
172
Jag, som gräs när solen bränner,
Allt mitt inre vissna känner,
Som ett moln mig vinden jagar,
Skugga äro mina dagar.
Men Din tron, o Gud, du stälde
Skyhögt öfver tidens välde.
Ätter födas och försvinna,
Dig kan ingen vexling hinna.
Se till Zion, till det arma!
Herre, Dig i nåd förbarma,
Hör de fångnes rop ur häktet,
Hjelp det djupt beklämda slägtet!
Ryck ej sorgens son, som klagar,
Bort i sina halfva dagar,
Mina faders Gud, förlossa
Detta bröst, som qvalen krossa!