Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

190


2.

Ej så sjelfviskt qvalets magt skall stänga
Menskohjertat från dess högsta mål.
Låt din blick igenom hindren tränga,
Törnet då skall bli en ljuf symbol!

Smek ej smärtan! — Sök ej bortförklara
Heller lättsint hennes stränga bud!
Är hon verklig, icke diktad bara,
O var viss, hon komma kan från Gud.


3.

Det ett törne fins, som bittert sårar,
Men som lifvet dock ej qväfva vill.
Det är heligt, fast det kostar tårar,
Och det hör den högsta glädjen till.

Törnet helgar. Törnet blef en ära,
Högsta ära, som på jorden fanns.
Sky ej du, att tyst dess taggar bära,
Tänk på Mästarns tunga törnekrans!