Den här sidan har korrekturlästs
194
Det spirar en ört i Bethaniens dal,
En ört vid Genesarets vågor,
Den läker mitt sår och den löser mitt qval
Och stillar de frätande plågor,
Den smakte så bitter i förstone väl,
Jag tog den emot
I ånger och bot,
Nu smakar den ljuf för min frälsade själ.
Jag eger Dig, Herre, då eger jag allt.
Hvad skulle jag söka i verlden?
Dess njutning är gift och dess glitter är kallt,
Förrädisk den smekande flärden;
Jag sökte den fordom, jag söker ej mer,
Man tappar sig sjelf
I nöjenas elf,
Man finner sig sjelf, när åt Dig man sig ger.