Den här sidan har korrekturlästs
195
Nu älskar jag mer, än jag älskat förut,
De blommande, jordiska stränder,
Ett skimmer nu breder deröfver sig ut
Från högre, lycksaliga länder,
Det hvilar en helg öfver äng, öfver dal,
Och blomman står skön
I doftande bön,
I skogarne brusar högtidlig koral.
Men allt hvad jag ser är en skugga ändå
Mot fröjd som mig bidar i hoppet,
O Jesu, behåll och bevara mig så
Att ej jag må stanna i loppet
Men sträcka mig efter hvad frammantill är
Och komma en gång
Vid englarnes sång
Till hemmet, der evigt Du blifver mig när!
