Den här sidan har korrekturlästs
225
Väl väfver menskans fria vilja väfven
Af lifvets skick, af hvarje handlings gång,
Men röjs ej der Nödvändigheten äfven?
Der frihet finnes, finnes der det tvång?
Och ständigt kämpa Tro och Tanke striden,
Skall ingen, ingen mellan dem slå bro?
Min korta lefnadsdag är snart förliden,
Och jemt jag söker, aldrig finner friden,
Och tro jag ville, men jag kan ej tro.
Den grymma lag jag bär i mina lemmar
Bekämpar ständigt lagen i min håg.
Skall ingen lösa stoftets hårda remmar?
Jag längtar flykta öfver dödens våg.
Jag blott med såll, som Danaiden, öser,
Jag, likt Promethevs, slits af plågans gam.
O lifvets Sfinx, jag ej din gåta löser,
Och under hemligt leende du klöser
Min barm till blods med lyftad lejonram.
Wirsén, Dikter.15
