Den här sidan har korrekturlästs
232
Det var hans sista verk. Nu stupar dagen,
Och tidens qval och tidens fröjder dö,
Och närmre, närmre tränga böljeslagen
Af evighetens underbara sjö.
Den sista natten sänks kring skaldens kammar,
Men se, hvad norrsken darra genom den!
Är han på nytt bland Ramens furustammar,
Och hägrar »Svea» i det ljus som flammar?
Har åldern flytt och är han ung igen?
Ja, han är ung igen. Af norrskensstrimmor
Han lyses hem till evig ungdoms strand;
Ej Svea hägrar genom dödens dimmor.
Men alla andars helga fosterland.
Den »trötte vandrarn» himlens stjernor kalla.
Och »tidens hittebarn» från skolans tvång
Får till sin Faders rika hjerta falla,
Till hafvets sköt får strida »Floden» svalla
Och skalden sjunga solens nya sång[1].
- ↑ Jag skall helsa dig då
Med en skönare sång.
Tegnér.
