Den här sidan har korrekturlästs
276
Hvad denna tanke gömmer i det djupa!
Hvad stora tyngder denne rese bär!
Det Moses är, det är Sankt Peters kupa,
Det Adams daning och det Domen är!
De döljas än bland bränningar som stupa,
De slungas än bland fantasiens skär.
En gång dock kastas äfven de på stranden
Som jetteverk af mulne jetteanden.
Som tvenne alper dessa andar voro,
Men en var höljd i hvitt och rosenglöd
Och solskensdagrar kring dess tinning foro,
Den andre jemt var skum som natt och död
Och sveptes in i moln af väldig oro
Och lystes blott af blixtars flamma röd.
Men begge räckte upp i evig eter
Och begge kände himlens hemligheter.
