Den här sidan har korrekturlästs
277
Af dessa själar, tidehvarfvens ära,
Den ena hjertats glada hyllning vann,
Den andres väsen släppte ingen nära,
Ty ingen like han på jorden fann.
Hos begge ynglingssinnet gick i lära,
För begges verk det af beundran brann;
Att tidigt mästra veta mer än hundra,
Men snillet vet att lära och beundra.
Beundra, lära! — Ja, men aldrig härma!
Den, i hvars hjerta bor ett paradis,
Kan forska, skåda, kan för mönster svärma,
Kan bilda efter, men på eget vis!
På inre jord, som värms af egen värma,
Stå egna blonnnor upp till skaparns pris,
Och floden, fast den närs af andra flöden,
Med egna vågor länkar egna öden.
