Den här sidan har korrekturlästs
282
Och dock ibland en högre stämning ilar
I denna lycka, som en ljuf musik,
En susning hörs af fjerran tårepilar,
Ett ömt ackord, en hemlig aning lik.
När lätt sin hand på fogeln barnet hvilar,
Hur huld är blicken då, hur tankerik!4
Madonna Tempi mildt af ömhet bäfvar,
Af sorg en darrning öfver kinden sväfvar.5
Men än likt lätta skyar blott, som svinna,
Är denna skuggning, detta glesa flor;
Blott lifvets fröjder fullt ett gensvar finna
I denna håg, der vårlig glädje bor.
En gång madonnan blef en yppig qvinna
Och barnet vanligt barn af vanlig mor:6
Så långt han gått: då studsade hans sinne,
Och högre tankar vaknade derinne.
