Den här sidan har korrekturlästs
281
Ej i tillbedjan blott den smärtebleka
Skall se på barnet, sluten, fröjdearm.
Hon skall det stödja, skall den späde smeka,
Och sonen klänga skall till moderns barm,
Han med ett äpple, med ett lam skall leka,
Öm, oskuldsfull, men sund och barnavarm.
Och dock skall bilden hugna än de fromma:
Dess mensklighet är — mensklighetens blomma.
Så var hans tanke då. Och bilder ströddes,
Som af en enkel gratie buros opp
Och af oändlig lycka genomglöddes,
Af jordisk glädje, af ett jordiskt hopp.
Colonnas vänliga madonna föddes,2
Der barnet är en yster rosenknopp,
Madrids madonna, skön för alla tider,
Der öfver lammet pilten grensle rider.3
