Hoppa till innehållet

Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/299

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

287


Har han af San Marcos lejon eller franken vidrigheter,
Slår baretten han i golfvet och försmädar vred Sankt Peter;
Nervattacker honom skaka, blir Alfons af Este nämnd,
Sjelf kanonerna han rigtar, när i krig han söker hämnd.

Stor och väldig sjelf till sinnet, vet det väldiga han skatta,
Michel Angelos Sibyllor kan hans herrskarande fatta,
I Bramantes bvggnadsplaner han det mägtiga kan se,
Han förstår den unge Sanzio, vördar dessa store tre.

Och den unge konstnärn vandrar under romarstadens pinjer,
Ser de brustna pelarrader, ser Campagnans ädla linier.
Tvenne bilder honom möta, hvart han ställer sina fjät:
Forndagsverldens stora spillror, Vatikanens majestät.