Den här sidan har korrekturlästs
297
2. Leo X.
»Låt oss behagligt påfvedömet njuta,
Som Gud oss skänkt», så klinga Leos ord,
Och Sadoleto strängar diktens luta,
Med silfverfaten dukas Chigis bord,
Vid Greklands gudar svära kardinaler,
Maglianas villa lyss till Bembos sång,
Prelater ordna glädjens karnavaler,
Citera klassisk vers vid vinpokaler
Och med ett skämt förkorta tidens gång.
Lorenzos son, den kloke Medicéen,
Har konstens lek se’n barndomsdagar kär,
På Petri stol ännu epikuréen
Af Bibbienas dramer road är,
Han åt Tibullus gläds med Castiglione,
Med Aretinos sjelfsvåld öfverser,
Och, hur i Wittenberg än askan dåne,
Han med Horatius under Tiburs måne
Sitt makligt tvifvelsamma löje ler.
