Den här sidan har korrekturlästs
299
Hur stå emot den sköna forntids minne
I lagerkrans och ädelt purpurbräm,
Och helst när man är fördomsfri till sinne,
För nöjen böjd och njutningsfullt beqväm?
Skall oss allt lekande behag förmenas,
Apollo fjettras, Venus gå i cell?
Kan ej antik med kristendom förenas,
När fiskarringen bärs af en Mæcenas
Och när i Rom det fins en Rafaël?
Ack ja, hos honom entes dessa strömmar,
Som annars än ej fullt ha sammansmält,
Till honom tidigt kom i ljusa drömmar
En morgonvind ifrån Arkadiens fält,
Den höga enkelhet han uppenlwrar,
Som haft i Hellas’ lunder förr sitt bo,
Men utan tvång sitt Eden han bevarar
Och, djupare än förr, hans konst förklarar
I sköna bilder kristendomens tro.
