Den här sidan har korrekturlästs
307
Ja, himlen nära är. Ännu ett sista,
Ett ädelt verk hans ande skapa vill,
Förr’n hjertats eget strängaspel skall brista
Och konstnärns sköna öga lyckas till.
Han, hvilkens lott det var att mildt förklara,
Förklaringsbergets syner tecknar opp,
Den ljusa rymd, der »det är godt att vara.»
Der nedanför är rådlös oro bara,
Der ofvan blott är salighet och hopp. 11
Af inre syner lycklig, nej betagen
Från bragd till bragd han gått med solig håg,
Och nu bland årets dagar gryr den dagen,
Då ljuset bland Urbinos berg han såg.
Det Långfredagen är. I skuggor täckes
Sixtinkapellet under hymners sus,
Af miserere helig andakt väckes,
Ljus efter ljus i helgedomen släckes:
Då slocknar äfven konstens stora ljus. 12
