Den här sidan har korrekturlästs
308
Han dog så ung. Han var till seger boren,
Hans lott var skön, han fick i seger dö,
Ej böjd af sorg och bruten ej af åren,
Som frost i hjertat, snö på hjessan strö.
Han skall en verld än fängsla och betaga
Som skönhetsrikets ständigt unge kung,
»Han dog så ung», så sorgens stämmor klaga,
Men genom häfdens salar röster draga
Som tona så: »han lefver evigt ung.»
Farväl, farväl! I lätta drömmar blunda!
Du sköna hydda, ro och hvila finn!
Sof ljuft din sömn i Pantheons rotunda,
Der himlaljuset evigt strömmar in!
Ljust åt det ljusa! Solens strålar blicka
Dit in hvar morgon, stjernans dit hvar qväll,
Antikens genier huldt från hvalfvet nicka
Och gyllne ålderns glada helsning skicka
Till konstens hvita svan, till Rafaël.
