Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
38
Då hörs en dallring på aftonsky,
Hör, kyrkoklockorna klinga,
De tona med frid öfver dal och by,
Till helgmål de vänligt ringa.
Nu hitta små barnen vägen,
De veta, hvar byn är belägen.
De springa ditåt, der klockan ljöd.
Så fort små fötterna bära,
Och varsna i qvällens sista glöd
Att hemmet var mycket nära.
Nu äro de der — i hamnen,
I bidande modersfamnen!
Men vördige pastorn talte då:
»Vår Gud, som skyddar oss alla,
O gif, om i verlden de vilse gå,
Att kyrkoklockor må kalla,
Som nu, alltjemt mina kära
Till hemmet, som städs är nära!»
