året och verkställas af qvinnor och barn. Likaså kunde bomullen när som helst utskeppas. Rakt motsatt förhållande hade varit rådande med den förr odlade ananasfrukten, som man, om man ej velat hafva den förstörd, måst skörda och skeppa, så fort den mognat.
1872 inklarerades på Barthelemy 243 fartyg, 314 båtar, och utklarerades 246 af förra slaget, 312 af det senare. Blott ett enda fartyg fanns numera, som var försedt med från kolonin utfärdadt sjöpass. Folkmängden hade nedgått till 2390 personer, något som guvernören mera skattar som en lycka än en olycka. Det hade nämligen sedan kolonins glansdagar rådt öfverbefolkning. Invånarne måste nu, sedan all företagsamhet var borta, nästan uteslutande lefva på jordens alster, och dessa räckte ej till för något större antal[1].
1873 års riksdagsrevisorer fästade riksdagens synnerliga uppmärksamhet på den svindlande fart, hvarmed det gick utför för Barthelemy[2]. Tulluppbörden sjönk oupphörligt — 1864 5577 sp. daler, 1871 2611 sp. daler —, de in- och utpasserade fartygen aftogo med en stor procent för hvarje år, bomullsodlingen, som en tid bortåt varit invånarnes förnämsta näringsfång, var i följd af låga pris nästan nedlagd — skörden uppgick 1870 till 48,000 lb, 1871 till 30,000 lb, 1872 till 5,000 lb. Saltexporten, några år förut omkring 3,000 tunnor, hade nu upphört. 1862 hade exporterats 5954 dussin stråhattar, 1873 300 dussin, 1862 41,176 dussin ananas, 1873 300 dussin.
1873 såg Barthelemys utgiftsstat ut på följande sätt[3]:
| Sp. daler. | ||
| Till | guvernören | 2500 |
| Anslag till underhåll af möbler | 300 | |
| Transport | 2800 | |
