94
Tillståndet blef högst betänkligt[1]. I November och December skakades den lilla ön af äfven för de vestindiska förhållandena ovanligt svåra jordbäfningar[2].
Guvernören C. Ulrich bortrycktes af döden helt hastigt och oväntadt den 11 Augusti 1868. Guvernementssekreteraren Videgren hade då erhållit tjenstledighet och rest till Sverige, och hans tjenst sköttes af konseljnotarien Netherwood. Denne öfvertog nu tills vidare guvernörs- och justitiariebefattningarne, och handlanden Dinzey d. y. blef Netherwoods ställföreträdare. En ny ordinarie guvernör och justitiarie utnämdes af regeringen med snaraste. Det blef B. Ulrich, som anlände till Barthelemy i December 1868. Videgren återvände ej till kolonin, hvarför Netherwood var v. guvernementssekreterare till i slutet på 1869, då v. häradshöfding C. Rosén kom ut till kolonin och öfvertog befattningen. Doktor von Goës lemnade ön 1870, och A. Heinrici förordnades till guvernements- och garnisonsläkare 1871. Men han blef ej Barthelemyboarne till stor nytta, ty han blef snart svagsint och måste afföras till hospitalet på S. Christophe. I December 1872 anlände ny läkare från Sverige, nämligen J. J. Molin. 1871 aflöstes batteribefälhafvaren A. Molander af kapten S. Helén[3].
Bomullsexporten för 1869 utgjorde 41160 lb, och saltexporten 4000 tunnor. 1870 blef skörden af bomull mycket ymnig, men priset var synnerligt lågt[4]. Guvernören tager sig af detta senare anledning att befara, att bomullsodlingen skulle upphöra på Barthelemy, och detta anser han blifva till stor skada för kolonin, för hvilken enligt hans åsigt denna odling var den lämpligaste. Arbetet vid skörden behöfde ej vid ett visst tillfälle en större arbetsstyrka, utan kunde fördelas på hela
