skadades 150. De lidna förlusterna uppskattades i låg värdering till 17975 sp. daler. Intet menniskolif gick förloradt [1]. Men man grep sig raskt an med reparationer och nybyggnader, och redan i början af år 1877 voro spåren af orkanens vilda framfart igensopade[2]. Kolonin upprättade sig genom sin egen kraft, och guvernören hoppas, att detta skall för framtiden blifva invånarne en sporre att lita på sig sjelfva. 1876 exporterades från Barthelemy 900 småkreatur, 3100 dussin ananas, 2400 dussin stråhattar, 3900 tunnor kreatursspillning, 19000 lb bomull och dessutom en massa fjederfä och ägg.
Literatören H. Nisbeth fick 1876 af svenska staten i uppdrag att företaga en resa till Barthelemy och sedermera yttra sig om dess förvärfskällor. Hans reseberättelse är daterad 27⁄12 1876[3] och innehåller mycket af rätt stort intresse, hvarför jag går att i korthet redogöra för densamma. De kända orsakerna till Barthelemys stora blomstring förbigås. Denna blomstring var helt och hållet konstlad och måste derför upphöra, då handeln kom in på sina naturliga vägar. Som ett säte för transitohandel dög ej Barthelemy längre. Nu stodo moderländerna och deras kolonier i Vestindien i direkt fraktförbindelse. Till och med för S. Thomas aftog transitohandeln, ehuru denna ö genom sitt naturliga läge, i det den var en anknytningspunkt för en stor del af den vestindiska ångbåtstrafiken, var särskildt egnad derför och förr drifvit storartade transitoaffärer.
Hvad den ofta ifrågasatta exporten af jern och trä från Sverige till den vestindiska marknaden beträffade, skulle den enligt Nisbeths åsigt ej komma att löna sig.
Öns naturliga förvärfskällor voro hamnen, saltdammarne, grufanledningarne och den till odling användbara jorden.
Åtskilliga af Barthelemys invånare hade inkommit
