under gynsammare konjunkturer för sjöfarten påräknas. Sjöfarten tarfvade derför säkrare skydd.
Men som kolonin redan kostade moderlandet nog mycket, hade konseljen till ett folkvaldt utskott öfverlemnat uppgörandet af ett förslag till beskattning, som skulle räcka till ej blott för bestridandet af vanliga utgifter, utan ock för uppgifna ändamål. Enligt konseljens på detta utskotts betänkande grundade slutförslag skulle följande fem afgifter påläggas Barthelemys invånare: 1) Kapitation eller personlig afgift, 2) grundskatt, som skulle erläggas per qvadratfot för alla tomter i Gustavia, 3) näringsskatt[1] — vissa borgerliga näringar, som bagare-, slagtareverksamhet skulle härifrån undantagas. 4) stämpelpappersafgift och tillfälliga afgifter[2], såsom för bouppteckningar, naturalisationsbref, slafvars manumission, sjöpass m. m. Vid barndop, begrafning och vigsel skulle ock afgifter erläggas. Dessa eller s. k. kyrkointraderna hade af konseljen provisionelt stadfästats, liksom ock näringsskatten å krogar, billarder, spelhus m. m. Öfriga föreslagna afgifter hänskjutas till konglig majestäts stadfästelse. Konseljen hade uppgjort en ny taxa för tull- och hamnafgifter, hvarvid afseende fästats å bristen på lifsmedel och trävirke, hvarför införseltullen derå satts lågt, men utförseltullen högt.
Konseljen föreslår vidare, att som svenska undersåtar på Barthelemy skola utom dem, som der födas, räknas äfven de, som aflagt tro- och huldhetsed och på detta sätt förvärfvat naturalisation, att alla främlingar efter ett års vistelse på ön och derunder ådagalagt hedrande uppförande skola kunna erhålla naturalisation, och att alla, som sålunda ett år varit naturaliserade, skola, om de derjemte äro i besittning af en viss förmögenhet, förklaras för borgare.
Vidare förordas godkännande deraf, att staden låter representera sig af tvenne kårer: “köpmannakomitén och