Ön S. Barthelemy, som är en af de minsta af de små Antillerna, upptagande endast en yta af 121,14 qv.-kilom., omges af öarne S. Martin, Saba, S. Eustache, S. Christophe och Barbuda. Öns östligaste punkt ligger på 17° 53' n. b. och ungefar 45° v. om Ferro.
Barthelemy koloniserades 1648 af fransmän[1]. År 1658 öfvergick ön jemte flera andra vestindiska öar, såsom S. Christophe och S. Croix, genom köp i Malteserriddarnes händer[2]. Men dessa vanskötte den fördelaktiga affär, de härmed gjorde, till den grad, att de snart sågo sig nödsakade att afstå från de omtalade öarne, som då köptes af Frankrike. På detta sätt kom S. Barthelemy 1665 under franskt välde, hvarunder ön oafbrutet förblef till 1784, då den blef en svensk besittning.
Det var på sin italienska resa, som Gustaf III förvärfvade denna ö. På återvägen från Italien besökte han nämligen Paris, och här afslöts en traktat, hvarigenom Frankrike afträdde Barthelemy och dess dependentier till Sverige.
I en skrifvelse af den 8 Juli 1784 underrättar Gustaf den hemmavarande regeringen derom, att han medgifvit fransmännen rättighet till en entrepot i Göteborgs hamn, hvaremot Frankrike afstått en redan 1741 erhållen förmån att som upplagsort för franska varor använda Wismar, hvaraf franska handlande dock ej skola hafva begagnat sig, och dessutom till Sveriges konung och krona öfverlemnat ön S. Barthelemy[3].
- ↑ Sundler: Geografiskt Lexikon.
- ↑ Falkenstein: Geschichte des Johanniter-Ordens.
- ↑ Barthelemysamlingen (1 tomen).
