mägtiga relationer för högt högt pris kontant köpa hela lasten.
Det fanns på ön ett tryckeri, fastän naturligtvis af enklaste art, och en tidning utkom, som förr omnämts, en gång hvarje vecka. Nu hade allt råkat i ytterligt förfall. En mulatt skötte både tryckeriet och tidningen. Oanständiga och för enskilda personer smädliga tryckerialster sågo ofta dagens ljus, till och med guvernören blef föremål för sårande paskiller, och likväl hade ingen kontroll från styrelsens sida utöfvats. Nu infördes ett slags censur. Boktryckeriets egare ålades nämligen att, innan skrift trycktes, inlemna den till guvernementssekreteraren, som hade att bevilja tillstånd till tryckning eller förbjuda densamma.
I ett bref till hofkanslern sökte Hauswolff gifva en bild af förhållandena mellan embetsmännen på ön. Den vanliga oenigheten fortfor, och härtill var enligt sekreterarens åsigt justitiarien skulden. Berghult drog såsom varande den yngre och saknande den auktoritet, hans värf kräfde, det kortare strået i striderna med Thenstedt, som hade ett mägtigt parti bakom sig. Hauswolff hade börjat längta efter den nye guvernörens ankomst, sedan han märkt, att oppositionen kommit underfund med, att Berghult ej var verklig guvernör. Den sämre delen af befolkningen uppeldades häraf till tredska och olydnad mot öfverheten. Nu hade dock tillståndet blifvit något bättre, sedan hofkanslern gifvit Berghult nödigt ryggstöd, i det han i sina depescher häfdat styrelsens anseende och genom sina allvarliga ord bragt de oroliga hufvudena till lugn och besinning.
Berghults vice guvernörskap blef dock en enda strid. Medlemmarne i konselj och domstol voro städse — med undantag af Hauswolff — af annan åsigt än han. En hetare kamp än vanligt upplågade, då Berghult i konseljen sökte få antagen en förordning om förbud mot spel och dans på landsbygden. Men vice guvernören, som ej synes hafva tvekat att, då det gällde genomdrifvandet af hvad
