han ansåg nyttigt, sätta sig öfver lagliga former, utfärdade å eget ansvar förordningen.
Den 20 Augusti anlände den nyutnämde guvernören, Johan Norderling, som förut varit justitiarie på ön, till Barthelemy[1]. Han tyckte sig genast förmärka, att invånarne voro intagna af verklig glädje öfver hans ankomst. Hvart och ett af partierna satte genast alla krafter i rörelse för att draga honom öfver på sin sida. Enligt Norderlings åsigt var det Hauswolff, som ingjutit sin ande i Berghults styrelsesystem, men så var han ock motpartiets “syndabock“. Till en viss grad syntes sekreteraren hafva förtjenat ovilja genom “sin kitslighet, sin påflugenhet och sin oförsigtiga tunga“. Thenstedt vore i besittning af talanger, men hans hat och misstroende borde gifva vika för vänskap och öppenhet, om ett godt samarbete mellan guvernör och justitiarie skulle kunna ega rum. “Domarens magra hjerta har jag väl föga hopp om, men hvad vill han väl göra?“ — yttrar Norderling i bref till hofkanslern.
Hans omdöme om Berghult låter denne framstå i ett fördelaktigt ljus. F. d. vice guvernören begärde nu sitt afsked från placemajorsbefattningen och afreste ofördröjligen till Sverige.
Den 21 September 1819 härjades Barthelemy af en förfärlig orkan, hvartill man ej sett motstycke sedan 1772. Orkanen utbröt, just då det allmänna tillståndet var som bäst, i det handeln var rätt god, och invånarnes sinnen derför fulla af ljusa och glada framtidsförhoppningar. I Gustavia föryandlades 56 hus till ruiner, och af många fartyg blef det endast spillror qvar. Dock rasade stormen på angränsande öar ännu vildare. På S. Martin bragte han 300 menniskor om lifvet.
Då Norderling vid sitt tillträde till guvernementet reviderade öns kassor, hade kronans kassa betydande kontanta tillgångar att uppvisa, under det att stadens kassa befann sig i den forna sorgliga ställningen.
- ↑ Rapport af Augusti 1819.
