Hoppa till innehållet

Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

72

månad, gingo nu i bästa fall till 800 piaster[1]. Man började nu derute uppge hoppet om en förändring till ett bättre. En stum förtviflan lägrade sig öfver sinnena[2]. Flera köpmans- och handtverkarefamiljer utvandrade till Porto Rico, emedan de fruktade, att de ej skulle kunna lifnära sig i kolonin. Men det var under stor sorg och saknad, de togo detta steg, och den svenska styrelsen enligt 1811 års reglemente efterlemnade hos dem ett saknadt minne. Utgifterna öfverstego allt mer inkomsterna, och embetsmännen bragtes i trångmål, derför att de ej kunde utfå sina löner. Kassans beräknade tillstånd den 6 December, då lönerna skulle utbetalas, visar en mörk bild[3]. Det antogs blifva, som följer:

Skulder:
Till guvernören, som fyllt en brist i sista qvartalet 922 piaster
Till löntagare för 2 och 3 qvartalen 4749
    „               „             4 qvartalet 3022
För garnisonen, milisen m. m 260
Summa 8953 piaster.
Tillgångar:
Kassans kontanta tillgångar d. 911 1034 piaster
Tullkassan 641
Återstoden af månaden och Decembers fem första dagar antogos skola gifva 40
Summa 1715 piaster.
Alltså brist 7238 piaster.

1825 skedde genom konglig majestäts order en förändring i sammansättningen af kolonialdomstolen[4]. Den skulle hädanefter bestå af justitiarien som ordförande, guvernementssekreteraren och 3 af invånarne valda medlemmar. Mindre vigtiga mål kunde af 4 —

  1. Bref till hofkanslern af 3 1 1825.
  2. Rapport af 11 5 1825.
  3. Rapport af 1411 1825.
  4. Kungjordes på ön 8 3 1825.