Doktor J. Uddenberg, som äfven förvaltat guvernementssekreteraretjensten, slutade efter ett långvarigt lidande sina dagar i Mars 1852. Tullförvaltaren Höghberg förordnades då att tills vidare vara guvernörens sekreterare, men äfven han dog samma år. Batteribefälhafvaren von Vegesack skötte derefter tullförvaltarebefattningen[1].
I April 1853 företog Haasum, som å nyo har tjenstledighet, en resa till fäderneslandet, och Ulrich förvaltade under hans frånvaro guvernörsembetet. Denna tjenstledighet räckte till November 1854. V. häradshöfding Gadd förordnades 1853 till guvernementssekreterare. och tullförvaltare, men han rycktes bort, innan han ännu vistats ett år i kolonin. De båda tjensterna gåfvos då åt länsnotarien V. O. Almgren, som i December 1854 tillträdde dem[2].
Under 1853 utträngde odlingen af ananas nästan helt och hållet bomullsplanteringen, och ananas blef härefter en tid bortåt Barthelemys förnämsta exportartikel. Ulrich fäller en hård dom öfver kolonins köpmän. De saknade blick och drefvo dessutom affärer på närgränsande öar, hvarför deras uppmärksamhet drogs dit. Efterfrågan var visserligen ej stor, men så stodo ock bodarne nästan tomma. Ej ens invånarnes egna behof kunde fyllas, utan man blef snart tvungen att taga sina husbehofsartiklar från andra öar[3].
Exporten af ananas blef allt lifligare. Den uppdrefs 1855 till ett värde af 9927 sp. daler. Detta år exporterades följande artiklar af öns egen produktion:
Ananas 39718 dussin, Bananas 1946 knippor, Yams 339 tunnor, Pistache 40 tunnor, Pumpor 531⁄2 dussin, Stråhattar 3863 stycken, Cigarrer 2660 bundtar, Bomull 1195 skålp., Getskinn 1422 stycken. Hästar 5 stycken, Nötkreatur 78 stycken, Får 575 stycken, Getter 60
