Sida:SOU 1938 45.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14

sådana köp, som framkommit, vittna också om att de kommunala myndigheterna insett, att det faktiskt föreligger fara för att det i framtiden till följd av den pågående exploateringsverksamheten icke kommer att finnas tillgängliga för friluftsliv och rekreation lämpliga markarealer i tillräcklig omfattning inom rimligt avstånd från de större befolkningscentra.

De för tryggandet av ändamålsenliga tillflyktsorter under fritiden ogynnsamma verkningarna av en olämplig lokalisering av bebyggelsen göra sig givetvis kännbara icke blott vid stränderna, utan även annorstädes, särskilt i närheten av städer och tättbebyggda samhällen. Men stränderna ha i allmänhet den natur som mest uppskattas av utövarna av olika sorters friluftsliv liksom av dem, som söka rekreation genom vila. Det är därför naturligt att de flesta människor begiva sig till stränderna under fritiden och att följden härav blivit en allt livligare bebyggelse, som i sin tur synes hota att avstänga tillträdet till stränderna för stora delar av landets befolkning eller åtminstone att avsevärt minska. utbytet av en vistelse där. Det torde därför vara alldeles särskilt av behovet påkallat att åt dessa delar av befolkningen trygga tillgången till lämpliga platser för uppehåll under fritiden just vid stränderna. Härvid synes man dock icke böra inskränka sig till att genom statens eller kommunernas försorg reservera vissa områden, dit dessa befolkningslagers friluftsliv skulle koncentreras. Dylika fritidsområden ha visserligen en mycket viktig uppgift att fylla och böra därför tillskapas i härför tillräcklig omfattning. lika viktigt torde emellertid vara att förebygga, att, när tiden för sådant förvärv är inne, området redan genom bebyggelse gjorts otjänligt för sitt ändamål. Överhuvud taget synes för övrigt våra stränder böra betraktas såsom en för hela folket betydelsefull nationell tillgång, vars bevarande i ursprungligt skick av såväl sociala som andra skäl bör eftersträvas.

Kommittén har på grund av vad ovan anförts ansett det angeläget att närmare undersöka, i vilken utsträckning bebyggelse och eventuellt andra företeelser hota att förstöra strändernas naturliga förutsättningar att utgöra en lämplig ram kring friluftsliv och andra former av rekreation, samt att, därest denna undersökning skulle ge anledning därtill, med största skyndsamhet framlägga förslag till erforderliga åtgärder.


Kap. 2. Strandbebyggelsen och dess inverkan på tillgången till friluftsbad och på friluftslivets förutsättningar i övrigt.

I enlighet med direktivens anvisning om önskvärdheten av en allmän inventering av områden lämpliga för uppehåll under fritiden vände sig kommittén i augusti 1937 genom länsstyrelserna till samtliga länsarkitekter med rundskrivelser, i vilka anhölls om uppgifter på markområden av större värde ur friluftslivets synpunkt, främst inom omgivningarna kring större städer och andra viktigare tätorter. Samtidigt anhölls hos 17 städer om motsvarande uppgifter för dessa städers omgivningar. I rundskrivelserna framhölls såsom