Sida:SOU 1938 45.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
15

önskvärt att få uppgifter om i vad mån strandremsan vid havskusten och vid de större insjöarna är fri från bebyggelse, som spärrar tillträdet till stranden, samt om i vad mån förberedelser pågå för exploatering av områden av särskilt värde ur friluftslivets synpunkt.

Kommittén har senare vänt sig med en rundskrivelse till alla rikets städer utom Stockholm samt till 67 köpingar och municipalsamhällen, i regel sådana med minst 2000 invånare. Rundskrivelsen åtföljdes av två formulär med frågor syftande till att utröna, hur de befintliga förutsättningarna för olika arter av friluftsliv bedömas i de olika orterna och i vad mån dessa förutsättningar anses tryggade för framtiden. Ett av frågeformulären rörde särskilt friluftsbad och började med frågan: "Kan ortsbefolkningens tillgång till särskilt anordnade friluftsbad eller lämpliga. befintliga badstränder nu och i framtiden anses tryggad?"'

Med utgångspunkt från den tanken, att den verkliga tillgången på naturområden av betydelse för friluftslivet bäst skulle kunna bedömas av personer, som ha sin verksamhet företrädesvis inom utmarkerna., har kommittén ytterligare velat ta skogsmännen till hjälp vid inventeringsarbetet. Härvid ansågs det mest praktiskt att anlita länsjägmästarna, dels på grund av att deras distrikt ha en medelstorlek, som föreföll lämplig, dels därför att de borde bäst känna förhållandena å enskild mark, som utgör huvudparten av arealen inom de trakter, för vilka inventeringen har särskild betydelse. Efter en underhandshänvändelse genom länsjägmästarnas förening utsändes till samtliga länsjägmästare och biträdande länsjägmästare en rundskrivelse med anhållan, bland annat, om komplettering och granskning av de uppgifter om för friluftslivet särskilt viktiga områden, vilka förut inkommit, och om skattningsvis givna uppgifter rörande den faktiska totala tillgången av naturområden med viss angiven beskaffenhet eller storlek, huvudsakligen inom vissa räjonger runt viktigare tätorter.

Slutligen utsändes, sedan kommittén funnit en strandskyddslagstiftning nödvändig och i princip beslutat föreslå en sådan, till samtliga länsarkitektkontor en konfidentiell skrivelse, vari meddelades, att kommittén övervägde att framställa förslag om lag för strandskydd vid havskusterna samt att liknande skydd påtänkts även för vissa sötvattensstränder. Det anhölls om kontorens uppgift på strandområden vid sötvatten, vilka i första hand borde sålunda skyddas. Samtidigt angavs, att uppgifter rörande befintlig och planerad bebyggelse inom dessa områden vore önskvärda.

Kommittén har ansett det lämpligt att som bakgrund för de gjorda förslagen i kort sammandrag anföra de i svar på nämnda rundskrivelser inkomna uppgifter och uttalanden, vilka synas vara av särskilt intresse i sammanhanget, såsom om strandbebyggelsens omfattning och om bristande eller otrygg tillgång till friluftsbad för ortens befolkning samt vissa önskemål från kommunerna rörande lagstiftningsåtgärder och länsarkitekternas yttranden om en tilltänkt strandskyddslagstiftning. En sammanställning länsvis av dessa uppgifter och uttalanden meddelas som bilaga till detta betänkande