Sida:SOU 1938 45.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
48

angående förfarandet och utredningen hos Konungens befallningshavande i ärenden angående fastställande av byggnadsområden.




Förslaget till lag om ändrad lydelse av 61 § stadsplanelagen

den 29 maj 1931.

Av skäl, för vilka redogjorts i den allmänna motiveringen, har kommittén ansett det icke vara erforderligt med särskilda bestämmelser, som vid uppgörande av stadsplaner och stomplaner tvinga till iakttagande av den föreslagna strandlagens föreskrifter om vissa markområdens friläggande från bebyggelse, under det att dylika bestämmelser funnits böra meddelas beträffande byggnadsplaner och avstyckningsplaner. Det erforderliga stadgandet ifråga om byggnadsplaner, som synes böra få sin plats i 61 § stadsplanelagen, har givits den lydelsen, att i byggnadsplan, som berör område, där lagen med vissa bestämmelser angående bebyggelse m. m. vid rikets stränder äger tillämpning, icke må såsom byggnadsmark upptagas område, som enligt nämnda lag skall hållas fritt från bebyggelse.


Förslagen till lagar om ändring i vissa delar av lagen om fastighetsbildning i stad och lagen om delning av jord å landet.

En uttrycklig föreskrift torde i dessa två lagar icke kunna undvaras därom, att avstyckning inom område, där lagen med vissa bestämmelser angående bebyggelse m. m. vid rikets stränder (strandlagen) äger tillämpning, icke må ske i strid mot bestämmelserna i nämnda lag. Stadgande härom föreslås därför skola meddelas i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen och 19 kap. 1 § jorddelningslagen.

Mot den i förslaget till ändring av 61 § stadsplanelagen meddelade bestämmelsen angående byggnadsplaner svarande stadganden rörande avstyckningsplaner föreslås i form av tillägg till 8 a § av 5 kapitlet fastighetsbildningslagen och 13 § av 19 kapitlet jorddelningslagen. Enligt dessa stadganden får avstyckningsplan för område, där strandlagen äger tillämpning, icke godkännas, om planen omfattar mark, som icke ingår i fastställt byggnadsområde. Den från förslaget till ändring av 61 § stadsplanelagen avvikande formuleringen föranledd därav, att avstyckningsplaner enligt fastighetsbildningslagen i annan stad med magistrat än Stockholm icke godkännas av Konungens befallningshavande utan av magistraten. Till undvikande av att magistraternas befattning med godkännade av avstyckningsplaner skall för dem medföra en befogenhet, som annars icke tillkommer dem enligt strandlagen, att avgöra vilken mark inom strandområde, som får avstyckas för de i 3 § första stycket av strandlagen angivna syften. har det därför synts lämpligt att där nämnda lag är gällande förbjuda avstyckningsplaner för annan mark än fastställda byggnadsområden.