Sida:SOU 1938 45.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
57

problemet om allmänhetens tillträde enligt länsarkitekten brännande. Strandsträckan norr om Malmö har med undantag för några få strandpartier till större delen blivit bebyggd. Falsterbonäset, som blivit den mest frekventerade sommarorten för Malmöbefolkningen, har även fått stränderna. upptagna av en allt starkare villabebyggelse, så att det för den stora allmänheten tillgängliga utrymmet blir allt knappare (Malmö drätselkammare). Även Trelleborgs byggnadsnämnd påtalar detta och tillägger, att olägenheten härav är synnerligen kännbar för de stora skaror, som söka sig till denna strand från Trelleborg, Malmö, Lund och omgivande landsbygd. länsarkitekten meddelar om förhållandena vid Falsterbonäsets strand, att på sträckan Kämpinge–Skanör–Falsterbo finnes sommarbebyggelse för ett 10 000-tal personer och att stranden på denna sträcka är uppdelad för vissa fastighetsägareföreningars och bolags intressenter, vilkas vakter söka hindra allmänhetens tillträde. Vissa vägar till stranden äro avstängda och vaktade för att hindra tillträdet. Allmänningarna äro ofta styckade och försålda. längs andra sträckor av länets västkust är utvecklingen liknande. länsarkitekten meddelar om sträckan mellan Hälsingborg och Kullen, att allmänningarna, även s. k. tångallmänningar, skiftas och säljas till enskilda, vilket förhållande säges göra sig märkbart vid alla kuster. Om allmänningarna ej skiftas, arrenderas de ut till enskilda. Bebyggelsen utmed stränderna är ganska allmän. Blott en sträcka om några kilometer norr om Viken är ännu orörd. Vikens byggnadsnämnd meddelar, att stranden håller på att exploateras med sommarstugor, vilka finnas uppförda endast 30–40 meter från vattnet.

Vid sydkusten finnas ännu obebyggda områden av betydande utsträckning, men de komma enligt länsarkitekten med största sannolikhet undan för undan att exploateras. Trelleborgs byggnadsnämnd nämner en ypperlig av landsbygdens befolkning mycket anlitad badstrand vid denna kuststräcka, som redan har börjat styckas till villatomter. länsarkitekten meddelar, att strandområdena mellan Skateholm och Trelleborg äro föremål för omfattande exploatering, och från ortsbefolkningen har vid förhandlingar om regleringsåtgärder framförts, att stränderna flerestädes ej äro tillgängliga.

Även insjöstränder ha gjorts otillgängliga genom strandbebyggelse, särskilt i den av friluftsfolket flitigt anlitade Ringsjöbygden. Norra och västra stränderna av både Västra och Östra Ringsjön äro bebyggda med sommarhus (länsarkitekten). Byggnadsnämnden i Höör anför, att med undantag av ett angivet mindre område de båda Ringsjöarnas norra sidor nästan helt äro i sommarstugeägares besittning. Det som är kvar av stranden säges vara beläget vid sankmark med dyig sjöbotten. Ett litet område vid Östra Ringsjön, som är tillgängligt för allmänheten, säges knappt räcka till för Höörborna och långt mindre för de vid flera tillfällen till tusentalet uppgående besökarna från andra orter. Överhuvud äro i de tätbefolkade delarna av Skåne de områden, som äro lämpliga för friluftsbad, redan till större delen exploaterade (Malmö drätselkammare).


Önskemål beträffande strandskydd: Arilds byggnadsnämnd: strandremsan på ömse sidor om samhället bör lämnas öppen och tillgänglig. Hälsingborgs drätselkammare: stycknings- och bebyggelseförbud. Lunds drätselkammare: förbud under viss tid mot styckning och bebyggelse för att underlätta kommunala förvärv. Malmö drätselkammare: snabba åtgärder för att värna om ännu icke exploaterade områden genom stycknings- och bebyggelseförbud. Trelleborgs byggnadsnämnd: snabbt ingripande mot en angiven strandsträckas styckning till villatomter. Vikens byggnadsnämnd: skydd mot bebyggelse för någon del av stranden vid Öresund.

Länsarkitekten framhåller betydelsen för både lokala och allmänna intressen av att reservera obebyggda områden längs kusten och anser det även vara av betydelse, att insjöstränderna i möjligaste mån skyddas mot bebyggelse.