så att dessa i stor utsträckning blivit helt blockerade, dels också spritt sig till markerna mellan sjöarna. Under de senaste åren har bedrivits en målmedveten affärsmässig exploatering, varvid förut överbliven mark har bjudits ut i form av små tomter, ofta illa belägna. Friluftsrådet anför som ett typiskt exempel på hur denna förstörelse av stränderna börjar, att på västra stranden av Stora Härsjön ett antal sportstugor ligga uppradade efter stranden på ett inbördes avstånd av 50 till 200 meter eller mer, framför allt på uddarna. Redan bebyggelse av denna täthetsgrad utefter en strand är störande, framhåller friluftsrådet, och hindersam för allmänhetens friluftsliv, och så småningom fyllas mellanrummen ut, så att allmänheten blir praktiskt taget utestängd från sjön. Denna skildring gäller ett område, som av friluftsrådet ansetts särskilt värdefullt för friluftslivet bland annat därför att det trots allt ännu är relativt orört. Inom andra delar av Göteborgs-regionen ha exploatering och sportstugebebyggelse tagit ännu större omfattning.
Önskemål beträffande strandskydd: Hönö municipalnämnd: stycknings- och bebyggelseförbud snarast. Jonsereds municipalnämnd: stycknings- och bebyggelseförbud. Kungälvs drätselkammare: möjligen förbud mot bebyggelse ända till stranden på vissa platser. Partille municipalnämnd: åtgärder för att bevara samhällets sjöar för friluftsbad, innan bebyggelsen omkring dem tagit för stor omfattning och förstört idyllen.
Länsarkitekten anser strandskydd önskvärt även för samtliga sjöar inom Göteborgs-regionen. Skulle ett skydd mot bebyggelse komma att gälla endast vissa grupper av stränder inom regionen, måste man räkna med att exploateringen så mycket starkare kommer att rikta sig mot de oskyddade stränderna.
Älvsborgs län.
Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Borås och Trollhättan.
Länsarkitekten uppger, att han sökt hålla stränder fria från bebyggelse i närheten av städer och industricentra och på platser, där en hel trakts befolkning sökt sig bad- och rekreationsmöjligheter, men att detta har mött stora svårigheter, och att "man har fått vara tacksam, om en friläggning av några meter kunnat ernås". Stark strandbebyggelse omtalas icke blott från omgivningarna kring större orter, utan till och med från Dalsland, där sjön Lilla Le "snart synes bli kringbyggd, möjligen med undantag för stranden i öster, som är kyrkojord".
Alingsås-trakten: Sävelången har ej mycket av åtkomliga stränder, och Mjörn är i stor utsträckning oåtkomlig, enär villasamhällen finnas på olika ställen runt om sjön (länsarkitekten). Alingsås drätselkammare uppger, att båtfolkets möjligheter alltmer inskränkas.
Borås-trakten: Viaredsjön och Öresjö nära Borås äro i stor utsträckning tagna i anspråk för villabebyggelse. Västra Nedsjön, besökt av mycket folk från Göteborg och Borås, är rätt mycket bebyggd vid stränderna (länsarkitekten). Beträffande Bollebygds-trakten, som är av stor betydelse även för Göteborgs friluftsliv, framhåller Göteborgs friluftsråd: "Enstaka sportstugor finnas inom alla delar av detta vidsträckta område, så gott som undantagslöst på strandtomter eller i omedelbar närhet av vattnet. Ytterst få sjöar äro orörda. Sällan ligga stugorna vid en sjö samlade i en grupp; de ligga hellre glest uppradade efter stranden. Denna spridning av bebyggelsen har medfört att även ett relativt litet antal stugor kunnat förstöra stora områdens naturskönhet och värde för friluftsfolket"
Göteborgs-trakten: Bebyggelse har i stor utsträckning ägt rum vid sjöarna inom den del av länet, som tillhör Göteborgs omgivningar. Sjön Aspen är praktiskt taget kringbyggd (länsarkitekten).
Vänersborgs-trakten med Vargön, Trollhättan och Lilla Edet: Vänernstranden är till stor del bebyggd (länsarkitekten). Tät sommarbebyggelse har trängt alldeles inpå en badplats med knappt utrymme vid Nordkroken, vilken utnyttjas av
