rekreationssökande allmänheten. I detta sammanhang vill emellertid utredningen fästa uppmärksamheten på att de föreslagna åtgärderna för inrättandet av fritidsreservat å kronoegendomar äro av den karaktär, att de torde kunna genomföras i full utsträckning även i det nu rådande mindre gynnsamma statsfinansiella läget.
B. Lagstiftningsåtgärder.
Utredningen har här ovan givit uttryck åt den uppfattningen, att det i främsta rummet bör ankomma på kommunerna att främja och trygga sina invånares möjligheter att idka friluftsliv och att, i den mån så erfordras för vinnande av detta syfte, sörja för inrättandet av lämpliga fritidsreservat, samt att jämväl vissa enskilda organisationers verksamhet för tillskapandet av fritidsreservat bör understödjas och uppmuntras. En naturlig konsekvens av den sålunda intagna ståndpunkten blir att statsmakterna böra icke blott se till att gällande rättsregler icke lägga onödiga hinder i vägen för denna kommunernas och de enskilda organisationernas verksamhet utan också vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder, som kunna vara ägnade att positivt befordra verksamheten. Härmed sammanhängande spörsmål har utredningen upptagit till behandling dels i nästföljande kapitel och dels i avdelning III av betänkandet.
C. Ekonomiska stödåtgärder för att främja tillkomsten av fritidsreservat.
Såsom utredningen förut framhållit torde en tillfredsställande lösning av frågan om inrättandet av fritidsreservat för många orters vidkommande icke stå att vinna utan avsevärda ekonomiska insatser. Det framstår därför såsom önskvärt, att staten, där så av förhållandena påkallas, lämnar finansiellt stöd för att befordra tillkomsten av kommunala fritidsreservat. Dylikt stöd synes också böra lämnas åt föreningar och andra sammanslutningar, som bedriva verksamhet för friluftslivets främjande och åt vilka det lämpligen kan anförtros att organisera för en större allmänhet avsedda fritidsreservat.
Fritidsutredningen har tidigare haft tillfälle att medverka vid tillkomsten av en form för lämnandet av statligt ekonomiskt stöd åt inrättandet av fritidsreservat. Utredningen hemställde nämligen i skrivelse den 29 november 1938 till chefen för handelsdepartementet, bland annat, att skälig del av de för budgetåret 1938/39 tillgängliga medlen i fonden för idrottens främjande måtte undantagas för att sedermera, enligt de närmare bestämmelser som av Kungl. Maj:t meddelades, användas till befordrande av befolkningens friluftsliv i sportmässig anda och i främsta rummet såsom understöd av sådana åtgärder, som avsåge tillkomsten av anläggningar och anstalter, vilka tjänade ett idrottsligt betonat friluftsliv, att även i fortsättningen skälig del av tipsmedlen måtte få användas för ändamål inom friluftslivets område, samt att av den del av nämnda budgetårs tipsmedel, som avsatts för friluftslivets främjande,
