Sida:SOU 1940 12.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
105

en veckas av det allmänna understödd semester, kunna tänkas ställa ett årligen återkommande krav på fonden för friluftslivets främjande på omkring 1 000 000 kronor.

Det synes med hänsyn till det anförda uppenbart — särskilt om tipsmedlen skulle mera väsentligt minskas i jämförelse med vad här förutsatts — att fondens medel endast till en relativt ringa del skulle kunna ställas till förfogande för att underlätta markanskaffningen till fritidsreservat. Inrättandet av fritidsreservat, icke minst större sådana för ett mera rörligt friluftsliv, är emellertid av vital betydelse för befolkningen i de stora bebyggelsecentra och måste mångenstädes anses kräva åtgärder inom en nära framtid. Utredningen anser det därför önskvärt, att snarast möjligt efter det mera normala förhållanden återkommit frågan om fördelningen av tipsmedlen mellan de båda fonderna och allmänna budgetära ändamål upptages till förnyad omprövning i syfte att undersöka möjligheterna att få till stånd en för friluftslivet och därmed jämställda ändamål mera förmånlig fördelning. Denna utredningens mening grundar sig givetvis icke enbart på önskemålen att befordra inrättandet av fritidsreservat utan i minst lika hög grad på den samhälleliga betydelse över huvud, som måste tillmätas åtskilliga andra av de behov som avsetts skola tillgodoses genom bidrag ur denna fond. Utredningen vill här särskilt fästa uppmärksamheten på verksamheten för att bereda semestervistelse åt behövande husmödrar. Det torde nämligen med hänsyn till den speciella arten av denna verksamhet och storleksordningen av de bidrag, som den i framtiden lärer komma att kräva, kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband med nämnda omprövning borde undersökas lämpligheten av att för dess främjande avsätta en särskild av tipsmedel härflytande fond.

Statens ekonomiska stöd för att främja inrättandet av fritidsreservat, organiserade av kommuner och enskilda sammanslutningar, synes emellertid icke böra inskränkas till de bidrag, som kunna bliva utdelade ur fonden för friluftslivets främjande. Man torde nämligen med ganska stor sannolikhet kunna förutse att behov av ekonomiskt stöd även i annan form skall anmäla sig. I åtskilliga fall måste det också framstå såsom lämpligare att det statliga stödet får formen icke av ett direkt anslag utan gives såsom lån åt sådana kommuner och organisationer, vilka icke kunna i den allmänna marknaden utan onödigt betungande villkor uppdriva erforderligt kapital för förvärv av mark till fritidsreservat. Bildandet av en statlig förlagslånefond, ur vilken kommuner samt för friluftslivets främjande verksamma enskilda sammanslutningar kunde erhålla lån för att underlätta finansierandet av ur allmän synpunkt önskvärd markanskaffning till fritidsreservat, skulle därför otvivelaktigt visa sig bli av påtagligt gagn. Icke minst skulle det allmännas härigenom dokumenterade intresse för saken kunna genom sin rent psykologiska verkan stimulera till ökad aktivitet. Det nuvarande statsfinansiella läget medgiver näppeligen några kapitalinvesteringar i en dylik fond och utredningen har därför icke ansett sig böra nu, då den framtida utvecklingen icke kan