ändring skall göras i vad som därutinnan kan hava blivit bestämt. Anslag med uppgift på de vatten, som äro upplåtna för kortfiske, böra uppsättas på lämpliga platser inom allmänningarna.
Därest fiskevattensutredningens förslag icke skulle komma till genomförande, synes dock fisket inom riksallmänningarna böra ordnas på det sätt som ovan föreslagits. Fiskekorten skulle för sådant fall berättiga till fiske i samtliga kortfiskevatten inom alla riksallmänningar, och avgifterna för fiskekorten tillföras en särskild fond (riksallmänningarnas fiskefond) för att enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser användas till upphjälpande av fisket inom riksallmänningarna.
Enligt förordningen den 10 maj 1935 skola de i förordningen avsedda skogarna – och dit höra också skogarna inom de av utredningen föreslagna riksallmänningarna – vårdas efter regler, vilka med tillgodoseende av fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och en i möjligaste mån jämn avverkning åsyfta högsta möjliga avkastning. Med den ståndpunkt utredningen intagit om att ett rationellt skogsbruk mycket väl kan bedrivas å de för ett rörligt friluftsliv avsedda reservaten, synes det icke vara nödvändigt att vidtaga någon ändring i detta allmänt hållna direktiv för domänstyrelsens skogsförvaltning. Av den förut lämnade redogörelsen för vissa av domänstyrelsen meddelade reglementariska bestämmelser framgår för övrigt, att styrelsen icke ansett sig vara på grund av direktivets avfattning hindrad att vid skogsbrukets bedrivande taga hänsyn även till natur- och landskapsskyddets intressen. För riksallmänningarnas vidkommande erfordras knappast något i princip längre gående hänsynstagande, men de landskapsskyddande åtgärderna kunna förmodligen där behöva få en större omfattning. I betraktande härav kan det kanske dock vara lämpligt att, såvitt angår skogar å riksallmänning, meddela uttryckligt stadgande om att vid deras vård hänsyn skall tagas även till att riksallmänningarna äro särskilt avsatta reservat för allmänhetens friluftsliv och för landskapsskydd. Erforderliga detaljföreskrifter böra utfärdas av domänstyrelsen, som därvid, om den så anser lämpligt, kan höra statens fritidsnämnd.
Vad här ovan föreslagits kan uppenbarligen i viss man påverka det ekonomiska utbytet av statens innehav av de i riksallmänningarna ingående egendomarna. Denna påverkan kommer att visa sig dels i form av uteblivna eller minskade intäkter och dels i form av ökade förvaltningskostnader. I intetdera fallet torde det dock komma att röra sig om större summor.
Uteblivna eller minskade intäkter komma att bli följden av de föreslagna bestämmelserna beträffande försäljning av mark tillhörande riksallmänningar. Dessa hindra nämligen i vissa fall domänstyrelsen att ekonomiskt utnyttja uppkomna markvärdestegringar. Så är också förhållandet med de restriktiva föreskrifterna i fråga om upplåtelser av sportstugetomter till enskilda och med de föreslagna grunderna för bestämmandet av arrendeavgifter vid upplåtelser av mark för fritidsanläggningar. Intäkterna av jaktarrenden kunna väntas
