Sida:SOU 1940 12.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
185

förhållanden få det omlagt eller avlyft. Bestämmelser i sådant syfte äro upptagna i 5 och 7 §§ av förslaget.


Med servitutets egenskap att utgöra en bestående komplettering av en fastighet genom en annan överensstämmer, att detta samband icke får upprättas mellan andra fastigheter än dem, som befinnas i ett visst grannskapsförhållande till varandra, Att de omedelbart angränsa varandra är visserligen icke nödvändigt, men ju längre avståndet mellan dem är, desto svårare är det att för deras förbindande kunna åberopa den naturliga samhörighet, utan vilken deras sammanbindande under servitutets form icke får ske.

I rättspraxis har frågan, huruvida visst avtal grundade servitut eller icke, varit föremål för prövning i ett mycket stort antal fall, såväl före som efter det ovan återgivna uttalande gjordes. Även om i rättspraxis, åtminstone vad beträffar underdomstolarna, kunnat spåras en viss vacklan, betingad av hänsynstagande till nyuppkomna behov av rättsskydd, synas dock de avgöranden som träffats ha i allt väsentligt stått i överensstämmelse med den av lagberedningen lämnade framställningen av servitutets väsen och innehåll. Någon ytterligare ledning för bedömandet av spörsmålet, huruvida avtal av den typ och för det ändamål, varom nu är fråga, kunna grunda servitut lämnar emellertid rättspraxis icke, enär i föreliggande rättsfall några därmed fullt jämförliga avtal icke varit föremål för prövning.

I betraktande av vad ovan anförts torde det dock knappast behöva råda någon tvekan om att avtalsbestämmelser av den art, som här är föremål för diskussion, icke utan vidare kunna konstituera ett servitut. Svensk rätt erkänner ju endast realservitut. Endast besvär och last, som läggas å en fastighet (den tjänande fastigheten) till förmån för annan fastighet (den härskande fastigheten) behandlas alltså såsom servitut. Från servitut till förmån för gruva kan i detta sammanhang bortses. De båda fastigheterna måste därjämte stå i ett visst förhållande till varandra, som gör det naturligt, att den ena fastigheten i visst hänseende får tjäna den andra fastighetens behov för att därigenom undanröja eller minska mera stadigvarande olägenheter, som ha sin grund i fastigheternas rättsliga åtskillnad. Dessa förutsättningar komma i allmänhet att saknas vid avtal av förevarande slag. Som regel torde nämligen icke finnas någon kommunen tillhörig fastighet, som är ägnad att fungera såsom härskande fastighet. Mycket ofta kommer fritidsområdet att vara beläget på långt avstånd från alla fastigheter, som över huvud skulle kunna tänkas komma ifråga såsom härskande. Även om man, såsom beträffande exempelvis vattenledningsservituten sker, släpper efter på kravet om fastigheternas närbelägenhet till varandra, kvarstår svårigheten att finna en härskande fastighet. Det kan visserligen synas vara en tänkbar utväg, att en stad, som för att få till stånd ett fritidsområde sluter avtal av berörda slag med fritidsområdets ägare, i avtalet angåve, att detsamma ingåtts till förmån för någon eller några staden tillhöriga fastigheter eller ock till förmån för samtliga fastigheter i staden. Det skulle dock – alldeles oavsett hur man bedömer frågan om möjligheten för staden att i detta hänseende uppträda såsom representant för samtliga stadsfastigheter