Sida:SOU 1940 12.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
259

(General Interim Development) Order, 1933 (Statutory Rules and Orders, 1933, No. 236); Town and Country Planning Regulations, 1933 (Statutory Rules and Orders, 1933, No. 742), i det följande kallad planförordningen; Local Land Charge Rules, 1934 (Statutory Rules and Orders, 1934, No. 255/L. 4); Town and Country Planning (Determination of Questions as to Compensation and Betterment) Rules, 1934 (Statutory Rules and Orders, 1934, No. 778/L. 21). Andra lagar av betydelse äro bland andra: 1919 års lag om markförvärv, Acquisition of Land (Assessment of Compensation) Act, 1919 (9 & 10 Geo. 5, Ch. 57); Land Charges Act, 1925 (15 & 16 Geo. 5, Ch. 22); Local Government Acts, 1929 och 1933 (19.& 20 Geo. 5, Ch. 17, och 23 & 24 Geo. 5, Ch. 51). På planlagstiftningens område ingriper lagen mot radbebyggelse, Restriction of Ribbon Development Act, 1935 (25 & 26 Geo. 5, Ch. 47). Av stor betydelse för planlagens tillämpning äro de av hälsovårdsministeriet utgivna normklausulerna, Model Clauses, utkomna under den nya planlagen 1935, 1937 och 1939. En utförlig refererande översikt över lagstiftningen med kommentarer och prejudikatsfall har utgivits av J. J. Clarke: The Law of Housing and Planning (London 1937). Hänvisningar i det följande till »Clarke» avse denna bok.

Myndigheter med uppdrag att handha lagen äro för den egentliga planlagstiftningen dels vissa den lokala självstyrelsens organ, i det följande kallade lokalmyndigheter, dels hälsovårdsministeriet (Minister of Health), i det följande kallat ministeriet. De lokalmyndigheter som komma i fråga äro främst distriktsråden på landet och motsvarande råd i städerna, men även de distriktsråden överordnade County Councils. Lagen mot radbebyggelse handhas av de lokala vägmyndigheterna och kommunikationsministeriet (Minister of Transport).

Lagstiftningens syfte är enligt planlagens undertitel i huvudsak att »ge rätt att uppgöra exploaterings- och andra planer för mark inom stadsbygd eller landsbygd, lämna skydd åt landsbygdens behag (rural amenities) och ge möjlighet att bevara byggnader och andra föremål av intresse eller skönhetsvärde». Planernas allmänna ändamål skall enligt sect. 1 vara »att kontrollera exploateringen av marken inom planområdet, trygga lämpliga sanitära förhållanden, behaglighet (amenity) och bekvämlighet, bevara befintliga byggnader eller andra föremål av arkitektoniskt, historiskt eller artistiskt intresse och platser med intressant eller vacker natur samt allmänt att skydda befintliga behag (amenities) både i stadsbygd och landsbygd». Lagens uttryck »rural amenities» svarar mot det äldre svenska »lantliga behag». Lagtextens ord »proper sanitary conditions, amenity and convenience» kommenterar P. Aberecombie så: »Det är naturligtvis fullt begripligt, att av strategiska skäl ordet skönhet gömdes under 'amenitetens' frånstötande kyla och sattes som nummer två.» - Även lagen mot radbebyggelse vill skydda traktens »amenities» genom att ge möjligheter att hindra att hus uppföras som störa utsikten från vägen. Den syftar i övrigt bland annat till att kontrollera tillfarterna till vägar, varigenom indirekt bebyggelsen i viss mån kan behärskas.

Föremål för planläggning kan enligt planlagens sect. 1 bli »vad mark som helst, bebyggd eller obebyggd», men sect. 6 ställer vissa villkor, som ministeriet skall anse uppfyllda för att få ge sitt tillstånd till planläggning enligt lagen. Bebyggt område får intas i plan, om så är lämpligt grund av områdets läge eller därför att där sannolikt förestå allmänna arbeten (public improvements) eller ytterligare exploatering (other development) eller om området inrymmer byggnader eller andra föremål av arkitektoniskt, historiskt eller artistiskt intresse. Obebyggt område får planläggas, om exploatering sannolikt förestår och även eljest om så är lämpligt (expedient) med hänsyn till läget i förhållande till nuvarande eller sannolika exploateringsområden samt, oavsett detta, ifall området inrymmer föremål eller platser med intressant eller vacker natur. Utan hinder av dessa bestämmelser får vilket område som helst planläggas enligt lagen, om ägarna