Sida:SOU 1940 12.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
261

Den allmänna gången vid planers tillkomst är föreskriven dels i planlagen, dels i planförordningen. Initiativet kan komma från lokalmyndighet, markägare inom området eller ministeriet. Ministeriet kan ålägga lokalmyndighet att uppgöra plan eller självt utarbeta sådan i försumlig lokalmyndighets ställe, men normalt börjar proceduren med att en lägre lokalmyndighet eller på dess uppdrag en utsedd plankommitté eller vederbörande County Council beslutar uppgöra plan. Sådant beslut måste föregås av konferenser med samtliga intresserade lokalmyndigheter, till vilka alltid hör vederbörande County Council. Beslutet skall underställas ministeriet. Färdig plan (eventuellt först grundlinjer till plan) skall också underställas ministeriet, som kan underkänna den eller godkänna den med eller utan ändringar, mot vilka den lokala planmyndigheten kan göra erinringar. Av ministeriet godkänd eller uppgjord plan skall slutligen föreläggas parlamentet. Om planen upphäver något laga stadgande, blir den med vissa undantag icke lag utan direkt beslut av både över- och underhuset, men då utan rätt till överklagande. I annat fall får planen laga kraft, om intetdera huset under 21 sammanträdesdagar gjort bruk av sin vetorätt och, sedan detta förhållande kungjorts, ingen inom 6 veckor klagat hos High Court. För »supplementary schemes» avsedda att fylla ut en stomplan är proceduren något enklare och kan med ministeriets medgivande ytterligare förenklas.

Laga verkan har redan ett av ministeriet fastställt beslut av vederbörlig myndighet att uppgöra plan. Sådant beslut skall införas i registret över »local land charges» och anses som ett servitut påvilande berörda fastigheter (Clarke, s. 324). Markexploatering inom området, även ombyggnad, blir därmed underkastad viss kontroll av vederbörande lokalmyndighet enligt bestämmelserna i planlagens sect. 10 och General Interim Development Order, 1933. Den som bygger utan tillstånd under interimperioden, d. v. s. medan plan är under arbete, gör så med risk att senare kunna åläggas att utan ersättning finna sig i och själv bekosta tvångsrivning, ifall bebyggelsen befinnes strida mot uppgjord plan. Redan under interimperioden kunna med för all framtid bindande verkan utfärdas rivningsförbud för byggnader av arkitektoniskt eller historiskt intresse och ingås överenskommelser med markägare (även utom planområdet) om att bebyggelse skall hållas borta från visst område. För det senare ändamålet har planlagen i sect. 34 infört ett särskilt personalservitut. Bestämmelser, som ingå i lagakraftvunnen plan, kunna blott ändras genom att ny plan uppgöres och fastställes på i huvudsak samma sätt som förut beskrivits.

Tvångsmedel anvisas i vissa fall. Lokalmyndighet får enligt planlagen med ministeriets medgivande expropriera mark bland annat för öppna platser och sportplatser samt för att kontrollera exploateringen längs allmänna vägar och i övrigt där på grund av ägoförhållanden m. m. en tillfredsställande och planenlig exploatering icke synes kunna åstadkommas utan inköp av marken; vissa undantag och särbestämmelser stadgas, t. ex. till skydd för befintliga öppna platser och allmänningar. Ytterligare expropriationsrätt ge bland annat lagen mot radbebyggelse och hälsovårdsstadgan av 1936; den förra även för rent landskapsskyddande syften. Enligt planlagen kan planmyndighet efter givet föreläggande, i vissa fall på vederbörandes bekostnad, bland annat riva eller förändra byggnad, avlägsna anordning och i ägarens ställe utföra arbeten, om så kräves för att genomföra vad i plan stadgas, samt borttaga vanprydande friluftsreklam. Överträdelser av bestämmelser i plan kunna åtalas och böter utdömas, t. ex. enligt planlagen intill 50 pund plus 20 pund om dagen efter domen för förbjudet bruk av byggnad och enligt normalklausulerna intill 50 pund för varje överträdelse av stadgat skydd för träd. Lokalmyndighet, som försummar se till att plan efterleves, kan av ministeriet åläggas att gottgöra det försummade. Eller ministeriet kan på den försumliga myndighetens bekostnad handla i dess ställe eller eventuellt bemyndiga vederbörande County Council att så göra. Förut har omtalats, att ministeriet har