Sida:SOU 1940 12.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27

jordägande befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka friluftsliv, som riksdagen begärt i anledning av motionen II: 165, torde komma att omfatta även frågan om friluftsallmänningar på kronomark, synes särskild utredning i denna del icke vara påkallad. Utskottet anser sig fördenskull nu böra stanna vid förut gjorda uttalanden.

Under åberopande härav hemställer utskottet, att motionen I: 294 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Kungl. Maj:t anbefallde den 16 oktober 1936 medicinalstyrelsen att avgiva yttrande i anledning av riksdagens ovan omförmälda skrivelse den 23 maj 1936, nr 246. Medicinalstyrelsen anförde i yttrande den 28 november 1936:

Friluftsliv enbart eller i förening med mera sportligt betonade övningar, bad o. d. är en hälsofaktor, utomordentligt viktig framför allt för personer, som till följd av sin verksamhet tvingas till ett mer eller mindre stillasittande inomhusarbete. Det öppnar möjligheten för ett sunt utnyttjande av den arbetsfria tiden och ger livsföringen en inriktning, ägnad att befordra kroppslig och andlig hälsa. Särskilt för ungdomen är friluftslivet en värdefull motvikt mot det instängda stadslivets mångahanda avarter. Insikten härom har glädjande nog på senare årtionden vunnit allmän utbredning och på sista tiden tagit sig uttryck i en verklig trängtan efter naturen och det rörliga, obundna livet där. Arbetstidsregleringen har bidragit till att göra denna rörelse till en massrörelse.

Denna allmänna strävan ut till det fria synes böra underlättas med alla till buds stående medel. Från det allmännas sida synes det nu närmast vara en uppgift att bereda lättillgängligt utrymme för friluftsliv åt dem, som bo i orter med större sammanträngd befolkning, närmast de större städerna men även mindre städer, köpingar och municipalsamhällen. För alla dessa orter kan ett hälsobringande friluftsliv i natur och mark hämmas och försvåras bland annat därigenom att kringliggande jord i enskild ägo sluter sig som en mer eller mindre fullständig, mer eller mindre bred gördel kring orten ifråga. Härvid får givetvis tillses, att deras rätt icke trädes för nära, som kanske just på grund av friluftsbehovet sökt sig ut till ytterområdena och bosatt sig här.

Vad särskilt städerna angår har utvecklingen numera lett till en mer eller mindre omfattande, glesare bebyggelse av ytterområdena med villor och småstugor, en bebyggelse, som av naturliga skäl visat särskild böjelse att lägga beslag på förefintliga strandpartier och andra för friluftsliv särskilt lämpade områden.

Utomlands har nu föreliggande spörsmål sedan länge beaktats och behandlats såsom ett viktigt hälsovårdsintresse. Sålunda lämnar i England hälsovårdsministeriet årliga redogörelser under rubriken Public Parks, Recreation Grounds and Playing Fields för vad som åtgöres bland annat för att trygga "the green belt round London". I Tyskland ägnas mycket stort intresse åt vandrarrörelsen och åt ungdomens friluftsliv under enkla former. I Amerikas förenta stater synes man hava kommit längst för lösande av frågan genom att avsätta stora reservat i form av vandrarområden invid städerna, ödemarksområden på längre avstånd. Även i Ryssland har frågan beaktats och rekreationsorter för stadsbefolkningen anvisats i soliga sydliga delar av landet. Utredningen bör beakta, vad sålunda å olika håll utomlands gjorts för att tillgodose de av riksdagen uttalade önskemålen.

Såsom framgår av riksdagens skrivelse är det vid frågans lösande skilda intressen, som bryta sig mot varandra, och utskottet har framhållit att utredningen måste bliva både grundlig och mångsidig, därest bestående och värdefulla resultat skola kunna ernås.

Härutinnan vill medicinalstyrelsen framhålla följande synpunkter.