Sida:SOU 1940 12.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
43

Det rent administrativa bedrivandet av den apparat, som för reglerande av här avsedda förhållanden måste konstrueras, bör med stöd av vunnen erfarenhet från liknande procedur så mycket som möjligt förläggas till överordnade myndigheter och av dem förordnade sakkunniga förrättningsmän, hos vilka kommuner och andra bör ha att anhålla om åtgärders vidtagande. Härigenom torde dels i möjligaste mån undvikas, att ovidkommande intressen förrycka saken, och dels torde ärendets behandling härigenom även bli snabbast. I praktiken torde länsarkitektkontoren, som i allmänhet representera den enda opartiska sakkunskapen i dessa frågor inom länen och även äro de enda, som besitta den erforderliga överblicken av förhållandena inom respektive län, rätt mycket få tagas i anspråk för frågornas lösande. Eventuellt torde ett förfarande liknande det vid frågor om byggnadsplans upprättande här kunna tillämpas på sådant sätt, att vederbörande äga att hos länsstyrelsen anhålla om åtgärder i frågan, varvid länsstyrelsen förordnar länsarkitekten att utföra de utredningar och planer, som krävas i ärendet.

Avslutningsvis bör kanske påpekas, att ovanstående anteckningar icke får uppfattas som ett genomtänkt förslag utan endast utgöra en ganska ytlig skiss till en tänkbar lösning.


För de skånska länens vidkommande, vilka vid tiden för inventeringens verkställande ännu tillhörde samma länsarkitektdistrikt, har länsarkitekten i Malmöhus län på grundval av utredning, som gjorts av honom beträffande nämnda län och av biträdande länsarkitekten beträffande Kristianstads län, anfört bland annat följande:


Om länsarkitektsorganisationen inkopplas i detta sammanhang, betraktar jag detta med begränsning till de arbetsuppgifter, som åligga denna institution. Länsarkitekten har bland annat att ifråga om stadsplaneväsendet tillvarataga det allmännas bästa. Stadsplaneväsendet, sådant det för närvarande är dirigerat, innefattar ordnandet av jorddelningen och bebyggelsen såväl inom städer och stadsliknande samhällen som å landsbygden. Först när påtagliga förutsättningar för jorddelning och bebyggelse föreligga kan frågan om reglering upptagas. Vad detta innebär beträffande föreliggande utredning, kommer sedermera att beröras. Stadsplanerande i vidsträckt bemärkelse måste emellertid anses innefatta tillgodoseende av möjligheter till friluftsliv även utanför stadsplaneområdet, även om detta ej uttryckts författningsenligt. Kommitterades uppgift torde väl böra anses som ett första steg i riktning mot ordnandet av denna viktiga angelägenhet, antingen det skall ske genom författning eller på annat sätt. För denna tankes lyckliga realiserande kräves, att densamma framföres på sådant sätt, att den tillfredsställer den allmänna meningen och de mångfaldiga intressen, som äro beroende av en sådan utveckling, ty i annat fall torde tanken bli svårrealiserad. Föreliggande utredning avser att framlägga ett begränsat material och påpeka vissa möjligheter för friluftslivets tillgodoseende.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
För Skånes vidkommande är friluftslivets markbehov ej avgränsat länsvis på grund av att landskapet är tättbefolkat och äger goda kommunikationer. De båda länen äro så olikartade i avseende å naturbeskaffenhet och friluftsmöjligheter, att de inbjuda till ömsesidigt utnyttjande. Att framlägga några detaljerade erfarenheter hur utnyttjandet sker, torde knappast vara möjligt, men karaktäristiskt är, att trakterna mellan Ringsjön i Malmöhus län och Finjasjön i Kristianstads län i hög grad frekventeras av Malmö stadsbefolkning. När det gäller att redogöra för hithörande frågor inverkar även de olika länens allmänna struktur. Västra och sydvästra kusterna avgränsa landets bördigaste jordbruksdistrikt med viktiga industricentra och utfartsorter till kontinenten och Danmark. Frilufts- och turistsynpunkterna förena sig att i Malmöhus län skapa en stor besöksfrekvens, krävande