Sida:SOU 1940 12.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45

verkningar ej för arrendeupplåtelser och sådan spridd bebyggelse, som ej kan inrangeras under jorddelningslagens bestämmelser om samhällsartad bebyggelse. De båda sistnämnda företeelserna kunna praktiskt taget medföra utplånande av begreppen vildmarkskaraktär och stor naturskönhet, vilka begrepp i kommitterades skrivelse apostroferas. För Skånes vidkommande tillkommer kulturlandskapet, såväl den odlade bygden som kulturskogarna, företeelser med stort skönhets- och kulturvärde, ävensom områden i brytningen mellan kulturbygd och av odling orörda eller till synes orörda områden, tillfinnandes särskilt i sydöstra Skåne.

Det är svårt och vanskligt att bedöma vad som försiggår i pågående utvecklingsskede. I regel blir det eftervärlden, som gör upp bokslutet, men nära liggande exempel äro varnande. Först när järnvägarna i stort sett spelat ut sin roll som samhällsbildande faktor, gives möjligheter att reglera stationssamhällena, sådana de blivit; vi ha i stort sett samma inställning, när det gäller vägarnas trafikevolution och därmed följande exploateringsföreteelser. Vi ha stadsplanelag, men ej landskapslag och om den ej kommer snart kommer den ej att göra nytta i de landsändar, där den just nu har en uppgift att fylla. Landskapsplanelag behövs ej över hela landet och inte för hela landskap, men den skulle behövas för vissa områden; en efter svenska förhållanden modifierad och anpassad nationalparkslagstiftning. Utan överdrift skulle sådan lagstiftning erfordras för vissa delar av det skånska landskapet.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
I första hand synas statsverkets områden böra reserveras för friluftsområden.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
En stor del av Skånes skogar äro kulturskogar med vårdat växt- och djurliv, andra åter ha speciella värden ur naturskyddssynpunkt. Kulturskogarna lyda i stor omfattning under de stora godsen, omfattande hela socknar. Dessa skogar och ofta storslagna parkanläggningar äro föremål för ett omfattande turistintresse, rundturer med bussar till slotten; slagordet "bokars och borgars land" uttrycker bäst allmänhetens inställning till denna fråga. Någon anvisning till friluftsliv beträffande detta slags områden synes ej för närvarande böra tillrådas, för den hänsynsfulle äro de en oskattbar tillgång med vackra skogspartier och rikt djurliv, vilka faktorer böra påräkna skydd bland annat för de stora gruppbesöken, vilka böra lokaliseras till bestämda platser, ordnade härför. Den stora trafiken, exempelvis från Malmö, bör lämpligen hänvisas till trakter med större rörelsefrihet än vad kulturskogarna kunna lämna.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det förefaller mig som om särskilda åtgärder att trygga den icke jordägande befolkningens möjligheter till friluftsliv här nere i allmänhet ej är ett trängande behov, i varje fall är det ej jämförbart med förhållandena exempelvis i Stockholms omgivningar. Där i dessa trakter marken ej är exploaterad och intensivt utnyttjad för villabebyggelse, möter ögat överallt anslag med "privat område", "landstigning förbjuden". Skånes havsstränder äro i stor utsträckning allmänna. Alla äro emellertid ej ägnade för bad vare sig med hänsyn till beskaffenhet eller kommunikationsmöjligheter. Där båda dessa förutsättningar finnas är emellertid problemet om allmänhetens tillträde brännande, enär strandområdena exploaterats av enskilda. I många fall torde allmänhetens behov kunna tillgodoses genom byggnadsplan, ty bebyggelse är vanlig vid sådana områden. Men byggnadsplans upprättande är en kostbar angelägenhet och kan, vilket erfarenheten visat, ofta ej realiseras utan förskott av statsmedel, som emellertid äro mycket begränsade. Som ovan framhållits finnas emellertid stora områden utan bebyggelse, där badmöjligheter finnas, men dessa områden riskeras spolierade genom spridd bebyggelse och hänvisas i detta fall till önskan om ändrad lagstiftning.


Länsarkitekten i Jämtlands län har givit uttryck åt följande synpunkter: För badstränders förvärvande syntes utvidgning av samhällenas