Sida:SOU 1940 12.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
47

Göteborg, Mölndal, Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan, Alingsås, Borås, Åmål, Mariestad, Lidköping, Skara, Skövde, Falköping, Karlstad, Kristinehamn, Arvika, Örebro, Karlskoga, Västerås, Sala, Köping, Falun, Avesta, Ludvika, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Kiruna. Svar hava inkommit från samtliga utom följande sju stycken, nämligen Enköping, Jönköping, Lund,[1] Åmål, Avesta, Sundsvall och Kiruna.

Frågeformuläret var av följande lydelse:

I. Är staden ägare till fastigheter (inom eller utom stadens gränser), vilka helt eller delvis redan avsatts till eller kunna avsättas till:

a) friluftsbad (helt konstgjorda friluftsbad avses icke);
b) camping;
c) uthamnar och angöringsplatser för småbåtar under dagsutflykter eller utflykter över veckosluten;
d) större friluftsreservat för fotvandringar, orientering, skidlöpning och andra former av rörligt friluftsliv?

För vart och ett av ovan avsedda områden bör angivas fastighetens namn, den ungefärliga arealen och avståndet från stadens centrum.

II. Vilka av de i svaret å I. angivna fastigheterna har staden förvärvat i huvudsakligt syfte att därå inrätta friluftsreservat?

För var och en av dessa fastigheter önskas uppgift å tiden för förvärvet, köpeskillingen och taxeringsvärdet vid tiden för inköpet.

III. Har staden ordnat friluftsreservat av något av de under I. a–d angivna slagen å mark, som icke är i stadens ägo?

Om så är fallet, bör angivas av vad art dessa reservat äro, huruvida sådant reservat är beläget å statlig, kyrklig eller enskild jord, tidpunkten för nyttjanderättsavtalets ingående och avtalstidens längd.

IV. Erfordras för tryggandet av stadens befolknings friluftsliv att ytterligare friluftsreservat (utöver de eventuellt i svaren å I. och III. angivna) tillskapas?

Vid besvarandet av denna fråga bör beaktas, att de områden, varå nu allmänheten idkar friluftsliv med markägarnas goda minne, i framtiden kanske icke komma att vara för detta ändamål tillgängliga av den anledningen att de kunna bli föremål för exploatering eller av andra orsaker.

V. Finnes det skäl till antagande, att det skall möta svårigheter för staden att förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till ytterligare erforderliga markområden av den anledningen, att markägarna icke alls vilja avhända sig marken eller upplåta nyttjanderätt till densamma eller äro villiga därtill endast mot ersättning, som överstiger den som vanligen utgår för liknande mark?

Sammanlagt 20 städer hava besvarat alla frågorna under I a–d i frågeformuläret jakande. Dessa städer, som alltså äga fastigheter, vilka helt eller delvis avsatts till eller kunna avsättas till såväl friluftsbad som camping, uthamnar och angöringsplatser samt större friluftsreservat, äro: Stockholm, Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Motala, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Karlshamn, Kristianstad, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Borås, Karlstad, Kristinehamn, Gävle, Söderhamn, Östersund och Luleå. Av dessa städer hava Stockholm och Borås därjämte ordnat friluftsbad samt Östersund skidbackar å mark som icke äges av dem.

  1. Till ett från Lund först den 19 april 1940 inkommet svar har i det följande icke kunnat tagas hänsyn.