en biomständighet, som ej bör föranleda ansvar utöver ansvaret för skadegörelsen.
Såsom egenmäktigt förfarande skall enligt kommitténs förslag bedömas ej blott tillgrepp, d. v. s. besittningstagande, utan även andra rubbningar av besittningsförhållande till sak. Härmed åsyftas alla former av besittningskränkningar, som nu anses straffbara enligt SL 10: 20. Såsom exempel nämnes i kommitténs förslag, att gärningen sker genom att anbringa eller bryta lås. Brytandet av lås i uppsåt att stjäla skall enligt gällande rätt vanligen bestraffas som inbrott. Enligt förslaget blir det straffbart som försök till stöld, om uppsåtet gått ut på att omedelbart föröva stöld. Var låsets brytande blott en förberedelse till framtida stöld, blir gärningen straffbar såsom egenmäktigt förfarande. Hit höra för övrigt även fall, då uppsåtet alls ej varit att föröva stöld utan exempelvis att själv taga sig rätt eller att utröna någon hemlighet. Egenmäktigt förfarande kan också bestå däri att någon, t. ex. genom att anbringa lås, utestänger annan från något vartill han förut haft fritt tillträde. Emellertid är det icke nödvändigt att gärningsmannen vare sig ökar sina egna eller minskar annans möjligheter att få tillträde någonstädes. En besittningskränkning föreligger, så snart gärningen medför avsevärd svårighet att disponera saken på samma sätt som tidigare, t. ex. om någon bringar böckerna i ett bibliotek, samlingarna i ett museum eller stilarna i ett tryckeri i oordning. I vissa fall, t. ex. då stilarna till en färdigsatt bok blandas, innebär emellertid sammanblandningen en sådan värdeförstöring att brottet bör bedömas som skadegörelse.
Den av kommittén föreslagna bestämmelsen om egenmäktigt förfarande går i vissa avseenden utöver det enligt SL 10: 20 straffbara området. Kommittén föreslår sålunda att det skall bedömas som egenmäktigt förfarande, om någon genom motvärn eller på annat dylikt sätt hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller återtaga sak. Självtäkt är regelmässigt förbjuden och är då straffbar som egenmäktigt förfarande; kommittén har ansett det naturligt att på samma sätt straffa hindrande av självtäkt i de undantagsfall, då den är tillåten.
Jämlikt SL: s promulgationslag 16: 6 är självtäkt tillåten, där stulet gods å färsk gärning finnes. Om en tjuv som anträffats å bar gärning sätter sig med råntvång till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, blir emellertid jämlikt 5 § i kommitténs förslag gärningen i sin helhet att anse som rån. Då mindre tvång använts vid motvärn å bar gärning, framträder detta ofta blott som en försvårande omständighet vid stölden, så att brottet i sin helhet kan jämlikt 4 § i förslaget bedömas som grov stöld. Ett visst utrymme torde dock vid laga självtäkt som rör stulet gods finnas för tillämpning av regeln att motvärnet i och för sig skall anses som egenmäktigt förfarande.
Rätten till självtäkt avser ej blott stulet gods. Enligt sjätte punkten i övergångsbestämmelserna till kommitténs förslag må varje besittningsförhållande, som någon utan rätt rubbat, å färsk gärning återställas av den vars besittning rubbats eller som är i hans ställe. Att detta överensstämmer med
