Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1940 20.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
10
15: 8

15 KAP.


8 a §.
(Jfr SL 10: 20.)

Gör man gärning som i 6 eller 8 § avses för att själv taga sig rätt eller eljest utan argt uppsåt, straffes högst med straffarbete i två är.


15 a §.

Har någon förmått kvinna till otukt genom annat våld eller hot om brottslig gärning än i 12 § avses, eller medelst hot att åtala eller angiva någon för brott eller att om någon lämna menligt meddelande; dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till sex år höjas.

Stannade gärningen vid försök; straffes högst med straffarbete i två år eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med straffarbete i högst fyra år.


17 KAP.


Om brott emot familj.


1 §.
(Jfr SL. 17: 4–6.)

Gift man eller kvinna som ingår nytt äktenskap, straffes för tvegifte med straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Till samma straff dömes ogift, som ingår äktenskap med den som är gift.


2 §.
(Jfr SL 22: 8 och 21.)

Gifter sig någon med den, som till följd av sinnessjukdom, tillfällig sinnesförvirring eller annan sådan orsak ej äger rättslig handlingsförmåga, eller ingår någon äktenskap, som på yrkande av andra maken kan för villfarelse eller svek dömas att återgå; dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse.

Brott, som nu sagts, må ej åtalas, där ej för brottet blivit dömt till återgång av äktenskapet.


3 §.
(Jfr SL. 22: 8 och 21.)

Bedrager man genom äktenskapslöfte, som ej fullbordas, kvinna till lägersmål, straffas med fängelse eller böter.

Brottet må ej åtalas av annan än målsägande.