Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1940 20.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
11
17: 4'
4 §.
(Jfr SL 22: 7.)

Bereder sig någon genom antagande av falskt namn eller stånd arv eller annan familjerättighet, dömes till straffarbete i högst sex: år eller fängelse.


5 §.
(Jfr SL 22: 9.)

Understicker eller förbyter någon barn, dömes till straffarbete i högst sex år.


19 KAP.


5 §.

Har någon gjort försök till brott, som förut sagt är, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för det fall, som i 1 § sägs, straffarbete från och med ett till och med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med två till och med åtta år; och för det fall, som i 3 § nämnes, straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där brottet, om det fullbordat blivit, skolat straffas efter 1 eller 2 §, straffarbete, efter ty för försök till brott, varom i dessa §§ sägs, här ovan bestämt blivit. Efter ty nu sagt är skall ock dömas, där eld är åsatt, men varder släckt, innan den sig utbrett och skada gjort; dock må, om gärningsmannen, av egen drift, själv eller genom tillkallad hjälp, släckningen åstadkommit, straffet, efter omständigheterna, nedsättas under vad eljest å gärningen följa bort.


9 §.

Har någon gjort försök till brott, som i 7 § sägs, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete från och med ett till och med sex år.


20 §.

Var, som, i andra fall än nu sagda äro, uppsåtligen förstörer eller skadar annans egendom, fast eller lös, evad den till enskilt eller allmänt bruk eller gagn eller till prydnad ämnad är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Har av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa, eller grov skada å egendom, eller är gärningen eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenad; då må till straffarbete i högst två år dömas.

Brott, som i denna § sagt är, må ej, där det endast förnärmar enskild persons rätt, åtalas av annan än målsägande.