Kommittén föreslår även försöksstraff för visst fall av egenmäktigt förfarande, nämligen då fråga är om egenmäktigt brukande av maskindrivet fortskaffningsmedel. Här gäller vad nyss sagts, att brottslingen lättast kan gripas på försöksstadiet. Personer vilka systematiskt tillgripa och använda andras bilar kunna ofta ej beträdas med att olovligt innehava fordonet, då de efter användandet överge detta och i stället vid behov tillgripa en ny bil. Då brottslingen just är i färd med att tillgripa en bil, finnas emellertid goda möjligheter att ertappa honom.
Såsom i redogörelsen för huvuddrag i förslaget framhållits (s. 63 och 60), är försök till stöld för närvarande straffbart blott i form av inbrott, vilket såsom ett särskilt brott bestraffas lika med stöld (SL 20: 5). Thyrén (III s. 127) har framfört tanken att i annat sammanhang särskilt straffbelägga inbrott utan avseende på uppsåtet därmed, en tanke som emellertid aldrig blev genomförd i Thyréns strafflagsutkast. Kommittén har icke bibehållit inbrott som särskild brottstyp. Enligt förslaget blir inbrott i uppsåt att omedelbart föröva stöld straffbart som försök till stöld; i andra fall kan inbrott vanligen bestraffas som egenmäktigt förfarande. Framhållas må, att försök till inbrott hittills icke varit straffbart, vilket otvivelaktigt framträtt som en kännbar brist. Man har alltså icke kunnat straffa den som överraskats sedan han i uppsåt att stjäla klättrat upp i ett öppet fönster, satt dyrken i låset eller dränkt låset med vaselin (jfr NJA 1930 s. 378). Enligt kommitténs förslag bliva dylika fall straffbara såsom försök till stöld, i den mån gärningen skett i uppsåt att omedelbart föröva stöld.
Slutligen må framhållas, att bestämmelsen om straff för försök till stöld i viss mån ersätter även bestämmelsen i SL 24: 3 om att bläcka träd samt straffstadgandet i SL 22: 2 p. 6 för det fall att man, för att något därmed sig tillägna, lägger märke å det som hörer annan till eller utplånar annans märke. Sistnämnda stadgande har bibehållits av Thyrén (IV 2 § p. 4 och s. 133) men saknar motsvarighet i kommitténs förslag. Det blir alltså att bedöma efter omständigheterna i varje särskilt fall. Beträffande timmer och renar kan ofta stöld anses fullbordad i och med ommärkningen; i andra fall åter är denna tydligen att bedöma som försök till stöld eller bedrägeri (jfr inledningen till motiven beträffande 12 kap.). Vad angår bestraffningsregeln för försök, har dess innebörd angivits i redogörelsen för frågor tillhörande straffrättens allmänna del (s. 36), varest även frågan om tillbakaträdande från försök berörts.
SL 20: 13 stadgar straff för den som, i uppsåt att föröva inbrott, förfärdigat eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel eller som, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigat eller anskaffat slikt verktyg. Thyrén (III 13 §) bibehåller detta stadgande i huvudsak oförändrat.
Såsom framhållits i de ovan lämnade redogörelserna för frågor tillhörande
