straffrättens allmänna del (s. 36) och huvuddrag i förslaget (S. 64), har kommittén icke ingått på en mera allmän reglering av frågan om förberedelse till brott utan nöjt sig med att i stöldkapitlet upptaga en bestämmelse om förberedelse till stöld. motsvarande SL 20: 13 men innebärande en utvidgning av det straffbara området. Förslaget avser sålunda ej blott dyrk eller falsk nyckel utan varje stöldverktyg samt ej blott förfärdigande eller anskaffande utan varje befattning med sådant verktyg.
Beträffande hithörande föremål nämner kommittén förutom dyrk och falsk nyckel även sprängämne eller annat hjälpmedel. Stöld av sprängämne i avsikt att använda det vid brott, vilket nu jämlikt SL 20: 4 p. 10 behandlas som ett kvalificerat fall av stöld, blir i kommitténs förslag att bedöma såsom stöld jämlikt 20: 1 eller 4 i förening med förberedelse till nytt brott. Är detta nya brott stöld, blir det olovliga innehavet av sprängämne att bestraffa enligt nu förevarande lagrum; skulle åter det avsedda brottet fallit under 19 kap., blir förberedelsen straffbar enligt SL 19: 21.
Vad angår den straffbara gärningen drabbar den av kommittén föreslagna bestämmelsen envar som för användning vid stöld förfärdigar, anskaffar eller eljest tager befattning med stöldverktyg. Den olovliga befattningen kan, för att nämna några från tjuvgömmeri hämtade exempel (jfr SL 20: 12 och förslagets 21: 6), bestå i att emottaga, dölja, köpa, föryttra, omarbeta eller förändra verktyget. Då gärningsbeskrivningen i kommitténs förslag utsträckts till varje slags befattning, kommer blotta innehavet att bliva straffbart. En förutsättning härför är emellertid, att verktyget innehaves för användning vid stöld.
Med att verktyget innehaves "för användning vid stöld" förstås, att innehavaren antingen själv ämnar begå stöld med användande av verktyget eller äger vetskap om annans planer på sådant brott. Givetvis behöver det icke vara fråga om någon viss stöld utan blott om uppsåt att förr eller senare vid tillfälle använda verktyget på brottsligt sätt. Under kommitténs samarbete med den norska straffelovkomiteen framhölls från norsk sida, att det brottsliga uppsåtet vore svårbevisbart och särskilda bevislättnader därför erforderliga; man borde, då verktygets innehavare förut varit straffad för sådant brott vartill verktyget kunde användas, icke kräva någon bevisning om visst uppsåt samt i övrigt icke kräva mer än att uppsåtet med hänsyn till omständigheterna måste antagas vara brottsligt. Kommittén har av principiella skäl icke velat i strafflagen inskriva några bevispresumtioner mot den tilltalade. Det av kommittén hävdade kravet på bevis om uppsåt att begå stöld får emellertid icke anses innebära mera än att uppsåtet med hänsyn till omständigheterna icke kan antagas vara något annat, vilket i regel är förhållandet, så snart den tilltalades uppgifter om lovlig avsikt icke förtjäna tilltro. Föregående bestraffning är ett starkt indicium på brottslig avsikt. Att en tjuv, sedan han undergått bestraffning, har stöldverktygen kvar kan emellertid ej anses straffbart, med mindre omständigheterna utvisa uppsåt till ny stöld.
Straffet är enligt SI. 20: 13 böter eller fängelse i högst sex månader. Med